Hur ser det ut hos dig?
Har du släkten eller vänskapskretsen full av entreprenörer?
Eller är du den som gick mot strömmen och startade eget.
Jag har funderat mycket över det här under veckan. Beror det på uppväxten eller vännerna. Eller något helt annat.
Vad fick dig att välja eller inte välja att blir företagare.
Min resa
För mig var det viktigt att få göra saker på mitt sätt. Det är och har hela tiden varit min stora drivkraft. Så här 23 år senare så är jag nog inte ens “anställningsbar” längre. Vet inte vem som skulle orka med mig och mitt behov av frihet. Bara tanken på att behöva ta ledigt för att göra något speciellt ger mig rysningar.
Men det är jag det, många jag möter tycker att otryggheten i ett eget företag är det som göra att de inte tar steget. Tänk om jag inte får ihop det hela.
Eller ansvaret, om det blir fel eller om jag inte vet hur jag ska välja i en viss situation. Men lika många ser de här som det som gör att de väljer ett liv som företagare.
Min bakgrund
Mina föräldrar har aldrig varit företagare. Pappa har jobbat på Vägverket och mamma inom sjukvården. (visst är vi fina på kortet från vår årliga kryssning till Eckerö). För dem har entreprenörskap inte varit ett alternativ. Så vad hände med mig egentligen. Själv tror jag att det var min ständiga nyfikenhet och min vilja att driva saker på egen hand som fick mig att ta steget redan 1995. Att jag några år senare träffade kärleken, min man multientreprenören gjorde att företagandet sedan dess fyllt vår vardag till stor del.
Vad hände sen då?
Idag jobbar båda våra vuxna söner i min mans företag. Min dotter har valt att starta eget som redovisningskonsult. Kärlekens ena barnbarn startade cateringfirma förra året. Ingen har tvingat dem men jag tror att de trivs med sina val. Så vår familj är fyllt av företagare.
Men över till dig. Vad får oss att välja?
